För er som tycker att det vi inte känner till är fånigt borde sluta läsa nu för här kommer en hel radda med saker vi upplever här hemma just nu. Jag har varit i kontakt med "spöken" sedan jag var 2 år gammal. Alltid har det hänt oförklariga saker hemma hos oss men efter en tid lugnade det ner sig massor. Tills nu...
Sambon är inne i badrummet och duschar tillsammans med våran dotter, när dom är klara så tar jag över för att hjälpa till att torka och klä på henne medan sambon får duscha klart. Jag hör sedan från badrummet (jag är i sovrummet) "Ja, kom in du, det är öppet" säger sambon. Vaaa!? ropar jag. "vadå, knackade du inte på dörren?"
Nej det hade jag inte gjort..
En till historia är när vi skulle åka och bo i Märsta ett par dagar hos Bs farfar. Min mamma skulle ha mina nycklar då vi skulle få hjälp med katten. Nycklarna är borta och jag vet att jag la dom i ytterfacket på väskan. I den stressade stunden får hon tillslut ta Marres nycklar, vi åker och är borta över helgen. När vi kommer hem fortsätter jag leta efter nycklarna (väskan dom skulle ligga i var med till Märsta). Vi packar upp och några dagar går. Jag ska sedan åka och träna och ska använda väskan, där, i ytterfacket.. ligger mina nycklar..
Den sista historian är också mycket märklig.. 3 koppar i mitt köksskåp försvann. Alltså försvann, jag hade sett dom kvällen innan. På morgonen skulle jag gå upp och dricka kaffe. Kopparna står in där.. Jaja, jag tänkte inte mer på det utan tog en annan kopp som inte alls är lika god att dricka ur haha! Frågade sambon om han flyttat på dom men det hade han inte gjort.. Några dagar senare på morgonen när jag gick upp, stod kopparna på sin plats igen.
Jag kan förstå att det du berättar får dig att undra huruvida det finns spöken närvarande eller inte. Ibland undrar jag det samma.
(Sent) Svar: Tack för att du berömde mitt studentalbum! :)
Kram