Efter min sambos sjukhusvistelse på fem veckor fick vi galet höga sjukhusräkningar. Jag trodde att högkostnadskortet gällde när man sov kvar på sjukhus men så var det tydligen inte.. I denna veva körde någon på min bil igen (denna gång gick den att köra iallafall, men skadorna går upp mot en 6-10.000) Alla dom här dyra räkningarna kom, ni vet, tv-licens, hemförsäkring, bo-kvarförsäkring som bara kommer var tredje månad hos oss. Jag som varit sjukskriven och precis börjat jobba fick inte världens bästa lön direkt, ca en tredjedel av vad jag normalt tjänar..
Vi hamnade i en, som man så fint uttrycker det, ekonomisk kris. Tack vare våra underbara vänner och våran fina familj så fick vi detta att gå ihop ändå. På något sätt, fråga mig inte hur! Vi fick hjälp med vissa räkningar t.ex.
Dom säger att pengar inte är allt, men om man inte har dom kan man ju inte klara sig? Du har ingenstans att bo, du har ingen mat, du har inte möjligheten att ta dig till och från jobb för både bensin och buss kostar pengar.
Pengar är kanske inte allt, men det är avgörande för hur ditt liv ser ut och vad du kan göra. Nu klarade vi detta och det har äntligen börjat rulla på som vanligt igen, jag har fått ett nytt jobb med en fast lön, så förhoppningsvis hamnar vi aldrig där igen. Men den inre stressen, gråten i halsen och de sömnlösa nätterna finns det dom som lever med dagligen. Det finns dom som kanske inte har vänner och familj som kan hjälpa till när det är svårt. Så egentligen vill jag väl mest säga tack, tack för hjälpen <3
så sant, bra skrivet!